Igår hann vi klämma in ett blodspår till Ejla (Niklas jakthund), mellan målning, ogräshackande och stängseldragande. Det blev ganska realistiskt också för hunden eftersom Niklas skjöt in bössan lite innan vi släppte på och hunden var heltggad på att det hände något i skogen. Det märks att Ejla inte är speciellt van att spåra överhuvudtaget, troligen är och har hon varit väldigt åpverkad av noskvalster. Jag tror inte hon spårar mycket efter djur i skogen ens när hon är lös och skall jaga. Men blodspår är ju lätt och mycket vittring, hon följde det fint men stannade upp någon gång och tittade och lyssnade efter annat. Blev väldigt lycklig över att hitta en rådjursklöv i slutet också. Om några veckor skall hon få behandling mot noskvalster så får vi se om det blir någon skillnad på intensitet och koncentration.
Vi återanvände även samma spår till Stuff. Hon har ju spårat lite mer, även om det knappast kan räknas som att hon är spårvan. Ett blodspår innan har hon gått och det var väl två år sedan. Stuff startade helgasad redan när vi var på väg till påsläppet. – Åh va roligt, åh vad roligt, vad skall vi göra? Luktade länge på blodet och sedan bar det av, lite fortare än hon kunde reda ut ordentligt med blodspår, hundspår och människospår om vartannat. Jag höll igen en hel del och hon redde faktiskt ut med bara ett tappt och det var på samma ställe som Ejla tappat koncentrationen, så det kanske varit något djur där, vem vet. Det märktes i alla fall att Stuffe blev väldigt trött i ärthjärnan av det hela, men rätt nöjd över klöven i alla fall.