Peak'nStuff Australian Shepherds

Grävling verkar varit på besök hemma hos mig inatt. Inte så konstigt att hundarna var dryga och skälliga igårkväll. Hittade små hål och bökat lite här och där i morse. Det jobbiga är mest att fåren blir nervösa av att det är rovdjur och springer hos oss på nätterna. Jag märkte på dem i morse att de var misstänksamma.

Igår provade Stuff på att vara älghund ;). Jag var med på min första älgjakt och gick med i drevet med Stuffe. Till en början trodde nog Stuff att det var passkyttar vi letade… Andra drevet blev det plötsligt väldigt spännande! Jag hade sett en massa färska älgspår och såg att Stuff hade korn på dem. Plötsligt stötte hon upp en stor älg som stod och tryckte i tät ungskog, den hade tänkt smita förbi drevet tror jag. Jag viftade med armarna och skickade Stuff vänster. Sen försvann älgen lite framåt,  men fortfarande med sikte på att bryta sig igenom kedjan såg det ut. Efter en liten stund small det! Fick höra att nästa drevkarl till vänster om mig hade sett den och sen hade den vikit av bakåt och träffat på en skytt. Stuffe fick följa med och titta på “sin” älg, först närmade hon sig försiktigt. Hon har aldrig sett ett så stort dött djur förr. Efter en liten stund så var Stuff helt övertygat om att det minsann var hennes älg, ingen annan hund fick smaka på innanmätet minsann… För mig var detta en väldigt spännande och rolig första älgjakt, väldigt trevligt sällskap också, tror vi var 25 personer.

På eftermiddagen blev det dags att åka och valla istället. Jag körde ur balans träning med Stuff i 25:an. Tackorna var, som finull är, springiga. De var dessutom nyklippta och inte mycket vallade på det senaste. Men Stuff skötte sig jättebra, E träning verkar ha gett mycket fint resultat.

Zee-zee fick också gå ett par rundor. Hon börjar bli riktigt intensiv nu, trevligt att ha att ösa  ur sen när vi skall börja “allvaret”, blir någonstans kring ettårsåldern.

Hundflocken verkar ha landat efter återföreningen. Stuff tycker väl att Zee-zee är lite smådryg, men Z försöker inte muppa sig så det är ok. Ejla visade även hon respekt och båda blev glada att se varandra. Alla tre småtjejer sitter fint tillsammans i Niklas hundgård, utan att det blir nåt tjafs. Så är det bara Peak då… stackarn. Inte för att det går dåligt, men det känns att han blir lite mer, vad skall man säga? Det är mer att hålla reda på och mer konkurenns helt enkelt och han blir lite gruffigare när det blir mycket, inte stressig direkt, men mindre harmonisk.

Niklas, han anser att vi har minst två onödiga hundar och hans jakthund är nog inte en av dem… Ja, ja han vänjer sig nog 😉

Har varit uppe i Järna och tittat på valparna samt hämtat hem min lilla bruna hund.

Jag hade tur att träffa valparna pappa också eftersom Summit är på besök i södra delarna av landet. Otroligt trevlig hund måste jag säga. Har ju hört en del om honom av andra som träffat honom, men det är alltid fint när det är över förväntan. Summit är otroligt snäll och vänlig. Han har mycket lite vakt, är helt hanteringssäker och visar inga andra sociala problem. Inte många Aussie som man kan säga det om enligt min mening. Peak är ju realitivt osäker på andra hundar och speciellt då hanar som spänner sig mot honom, inte ett ljud när han träffade Summit.

Valparna var såklart 😉 väldigt fina. De verkar jämna i grunden men  med personlighetsskillnader. Den bruna hanen verkar tex vara mer intensiv och envis än de andra. Alla lekte fint, var mycket nyfikna, ville undersöka ny omgivning och visade upp återbärande. Vad jag kunde se var det ingen som var blyg eller försiktig vid social kontakt.

Pga återbud så var den tiken jag fastnade mest för inte tingad. Snacka om jobbigt att låta bli … men just nu blir det inte fler hundar i huset. Blev väldigt sugen på att försöka hitta en halvfodervärd. Anledningen till att jag fastnade för just henne var att hon kändes så cool och fin socialt. Hon var också uppmärksam på vad jag höll på med när jag tog kontakt, men det kan ju vara tillfälligheter. Ja ja, och jag erkänner; jag gillade hennes långa ben och slanka kroppstyp också.

Senare: Fick rapport om att tiken flyttade till ett par på Tjörn i Söndags. Trodde de skulle ta hanen, men så blev det alltså inte. Det verkar bli bra i alla fall, de är aktiva på Brukshundsklubben och har en liten gård och får.

Men, då finns det alltså en röd hane till rätt person kvar.

Moa – Världens bästa lilla svarta hund finns inte mer. Hon blev hela 14 år gammal, mot alla odds. Hon fick en andra chans och tog den. Jag är mycket tacksam över att hon fick tillbringa sitt sista år hos Stefans föräldrar, där hon var mycket uppskattad och fick en fin tillvaro.

Vi minns …  alla bollar …