Zee-zee har börjat löpa, äntligen. Kanske blir det lite mindre spöken och mer ordning i skallen efter detta? Tjejerna har i alla fall på grund av detta haft sina första små bryderier om vem som är vem i flocken, en lyft läpp, lite morrande. Men inte mer än så.
Peako är sedan ett par veckor hos sin husse. Enligt rapport går det bra och han trivs. Och då är jag glad, även om mattehjärtat saknar honom en del ibland.
Måste också länka till denna blogg: http://lizashundar.bloggplatsen.se/2010/12/03/4071409-det-ar-sa-att-man-blir-morkradd/
